Helsingforspolitikerna sätter blodet i omlopp. Den 18 december 2006

Idag har jag idkat roskisdykning. I soptunnnan fann jag Laura Kolbes debattartikel "Miksi Sipoon alueliitos pane veret kiertämään?" i Helsinginsanomat den 14 december. I fallet Sibbo är det nog ingen som fått mig att koka så mycket som Kolbe. Jag har tidigare behandlat Kolbes tal vid stadsfullmäktigemötet den 21 juni i blogginlägget "Diskussionsprotokoll. Den 4 november 2006" och hennes problematiska dubbelroll som politiker och historiker i inläggen "Historien som legitimerande myt. Den 2 september 2006", "Allt handlar om Helsingfors stads ekonomi. Den 4 oktober 2006" och "City-Centern. Den 3 augusti 2006".

Efter avslöjandena om omfattande plagiat i utredningsmannens rapport känns det inte så meningsfullt att argumentera mot påståenden som Kolbe kom med redan i juni. På tal om plagiat, så säger ett envist rykte... Nej jag skall inte sprida några lösa rykten. Jag har på denna blogg försökt hålla mig till sak och inte gå till personangrepp, inte ens då blodet stigit till huvudet. Ändå vill jag påpeka att professor Kolbes akademiska trovärdighet inte precis ökar av att hon uttrycker sina historiska insikter i politisk retorik blandat med ogrundade påståenden och förtal. Fastän Kolbe i sin debattartikel inte kommer med någonting essentiellt nytt kan jag inte låta bli att granska några av hennes påståenden.

Att en historiker försöker ge historiska perspektiv på politiska frågor har jag i sig ingenting att invända mot. Historia varken bör eller kan helt skiljas från politik. Själv uppfattar jag professor Matti Klinges deltagande i EU-debatten på 1990-talet som synnerligen värdefull. Min doktorsavhandling Stora och små europeiska historier handlar i själva verket till stor del om Klinges bidrag till diskussionen om Finlands roll i Europa. I min avhandling intar jag visserligen den lilla sibbobons perspektiv, men trots en viss satirisk underton ger jag Klinge min uppskattning och mitt erkännande. Politiken behöver historiska perspektiv och då scenen förändras behöver vi historikernas hjälp att finna vår identitet.

I sitt anförande vid stadsfullmäktigemötet den 21 juni lyfte ledamot Kolbe fram Centerns och kommunminister Hannes Manninens roll i projektet att ansluta sydvästra Sibbo till Helsingfors. Efter vad som hänt sedan dess borde Centern förstå att hålla en låg profil i Sibbofrågan. Centerns agerande står i uppenbar konflikt med Centern linje. Utredningsmannen som minister Manninen utnämnde visade sig ha författat en rapport som till största delen är ett rent plagiat. Det förslag som Kolbe tillsammans med andra fullmäktigeledamöter så euforiskt förespråkade i juni visade sig vara ett sällsynt fräckt förslag, men samtidigt ett fatalt hastverk. Medielobbningen för Helsingfors anspråk på sydvästra Sibbo har resulterat i ett rent språkhets. Ändå ställer Laura Kolbe upp för huvudstadens annekteringsplaner med en propagandistisk debattartikel där hon generaliserar och beskyller "anhängarna av Sibbo" för att vara intoleranta rasister. Och hon föreslår "Sibbo-rörelsens" (Sipoo-liike) emotionella energi kommer från stadsfientlighet. Visst är det märkligt att höra en centerpolitiker beskylla landsortsbor och den komunala självstyrelsens försvarare för stadsfientlighet.

I sin debattartikel skriver Kolbe att "Kaupunkialueet muodostavat uusia voimakenttiä kansallisvaltioiden rinalle." Jo, det har man ju kunnat lägga märke till det senaste halvåret. Enligt Kolbe har storstadsregionerna tagit över "superstaternas roll". Globaliseringen har förändrat städernas, landskapens och landsbygdens roll. Syftet med att nämna denna trend torde vara att framställa motståndet som förlegat och reaktionärt. I juni knöt Kolbe denna utveckling till Berlinmurens fall. Då hävdade hon även att "alueiden ja niihin sitoutuneiden identiteettien merkitys on korostunut". Detta förefaller Kolbe se som någonting så väl välkommet som ofrånkomligt. Det märkliga är att Kolbe lika väl vill stärka Helsingforsregionen för den nationella framgångens skull. Åtminstone argumenterar hon, liksom andra Helsingforspolitiker, för Helsingfors rätt utgående från nationens bästa. I själva verket är det Sibbo-lägret som här representerar ett tidsenligt regionalt tänkande. "Sibbo-rörelsen", om det nu överhuvudtaget existerar någon enhetlig "Sibbo-rörelse", vill inte minst slå vakt om just den regionala självstyrelsen och identiteten.

För oss som försvarat Sibbo betyder Sibbo olika saker. Om vi upplever ett hot, så upplever vi det på olika sätt. Det finns nog inga för alla Sibbobor och dess "anhängare" gemensamma rurala värden som sätter blodet i omlopp. Vad som får mig att bli förbannad är förljugenheten, myglet, fräckheten och arrogansen som Helsingforspolitikerna uppvisat i fallet Sibbo. Hade politikerna skött Sibbo-frågan på ett anständigt sett, hade jag kanske omnämnt Sibbo i en eller ett par blogginlägg. Nu har det snart blivit ett par hundra inlägg! Men Sibbo kan, när slaget är avgjort, kanske tacka Kolbe och hennes kolleger för att de provocerade fram starka känslor och blåste liv i kampglöden hos Sibbos försvarare.

23:30
Sibbo kommunfullmäktige beslöt ikväll att kommunen arrangerar folkomröstning om utredningsman Pekka Myllyniemis förslag, uppger Helsingin Sanomat.