Springpojken. Den 16 december 2006

I onsdagens Uutisguru i Helsinginsanomat ingick frågan vem som av inrikesministeriet utsetts till utredningsman i områdestvisten mellan Helsingfors och Sibbo. (Se ovan.) Det rätta svaret är, som alla som läser denna blogg torde veta, Pekka Myllyniemi (Sdp). Frågan är om det juridiskt sett har någon betydelse vem inrikesministeriet utsåg till utredningsman. Har det inte det, så kunde irikesministeriet lika bra ha utsett Helsingfors stadsdirektör, överborgmästare Jussi Pajunen själv till kommunindelningsutredare. Det hade åtminstone varit uppriktigt.

Stadsrådets kansli utsåg redan 1989 överborgmästare Raimo Ilaskivi till utredningsman med uppgift att utreda förutsättningarna för byggande i huvudstadsregionen. Ilaskivis utredning resulterade i ett inofficiellt förslag till annektering av ett område som i stora drag motsvarar det område av Sibbo som Helsingfors stadsfullmäktige i juni i år beslöt att ansöka om. Någon rapport av Ilaskivis utredning offentliggjordes aldrig, men Myllyniemi redovisar för förslaget i sin rapport. Det är emellertid skäl att notera att Ilaskivis formella uppgift inte var att utreda behovet av en gränsjustering. Troligtvis hade det funnits juridiska hinder för att utnämna kommundirektören i Sibbo, Markku Luoma till kommunindelningsutredare i den aktuella gränstvisten. Tanken är visserligen helt teoretisk, men om en utredning gjord av Markku Luoma inte hållit juridiskt som ett förslag för statsrådet att ta ställning till, så torde inte heller Myllyniemis utredning och förslag göra det. Att Högsta förvaltningsdomstolen beslöt att inte ta upp Sibbos besvär om utnämningen av utredningsman Pekka Myllyniemi (se "Domstolsbehandlingen får vänta. Den 13 december 2006"Domstolsbehandlingen får vänta. Den 13 december 2006) betyder på inget sätt att domstolen inte skulle ha betraktat honom som jävig.

Till kvaliteten är utredningen som "utredningsmannen" Hjallis gjorde tillsammans med Bo-Erik Ekström av helt annan nivå än Myllyniemis låtsasutredning. Även jag har genom att skriva denna blogg gjort en omfattande Sibboutredning och dessutom kommit med ett entydigt förslag som inte behöver några vidare utredningar: bevara de existerande gränserna. Det är dock ett ofrånkomligt faktum att varken jag eller Harkimo har blivit utnämnda av kommunministern till utredningsman. Därför kan statsrådet endast ta ställning till Myllyniemis rapport. Efter avslöjandena om plagiat har den officiella utredningsmannen Myllyniemi och hans rapport emellertid förlorat all trovärdighet. Så var det inte tänkt.
Det skulle se ut som om Myllyniemi var opartisk och började sin utredning från rent bord. Frånsett att det efter utnämningen av politices magister Pekka Myllyniemi till kommunidelningsutredare har framkommit att han är jävig var Pekka Myllyniemi det perfekta valet av utredningsman. Myllyniemi är visserligen inte jurist (se "Ingen jurist. Den 21 september 2006"), vilket ansågs vara en förutsättning, men han är en erfaren utredare. Låt vara att han inte tidigare har utrett partiella kommunsammanslagningar.

Som utredare var Myllyniemi inte bara trovärdig, utan även pålitlig. Myllyniemi har inom det socialdemokratiska partiet idkat samarbete med Pekka Korpi och inom Nylands landskapsförbund med Jussi Pajunen. (Se "Utredningsmannens tidigare ställningstaganden. Den 20 oktober 2006", "Bevismaterial. Den 5 december 2006".) Uppgiften att som en utomstående uttrycka Helsingfors eller "metropolens" önskemål och förslag var på inget sätt ny för Myllyniemi. (Springpojkar får naturligtvis belöning.) Även Jan Vapaavuori var bekant med Myllyniemi. I slutet av maj i år föreläste de båda i Esland vid Helinki-Tallin Euroregion 5th Forum. Vapaavuoris föredrag hade rubriken "Metropolitan area governance", Myllyniemis "Experiences of mergers of local authorities in Finland". I själva verket var Myllyniemi ur Helsingfors synvinkel en så förträfflig utredningsman att det vore märkligt om han inte var påtänkt långt innan han av inrikesministeriet utsågs till kommunindelningsutredare.

Den 5 december ingick i tidningen Länsi-Uusimaa en intervju med Lojo föredetta stadsdirektör. Jag citerar:

Myllyniemi on tehnyt Lohjan kaupungin ja kunnan yhdistämiskokemuksen jälkeen useita kuntaliitosselvityksiä. Niiden joukossa tämänkertainen oli kuitenkin poikkeuksellinen
– Kyse oli ensinnäkin kunnanosaliitoksesta eikä kuntien yhdistämisestä, Pekka Myllyniemi painottaa.
– Eikä mikään selvitystyö ole saanut osakseen sellaista julkisuutta kuin tämä.
Hyvin poikkeuksellista oli sekin, että rinnan Myllyniemen työn kanssa tehtiin yksityinen selvitys. Sipoolaiset varjoselvitysmiehet Harri Harkimo ja Bo-Erik Ekström julkaisivat oman ehdotuksensa pari päivää ennen Myllyniemen raporttia. Heidän ajatuksensa perustuu Lounais-Sipoon alueen kehittämiseen yhteistyössä maanomistajien kanssa.
– Heidän esityksensä tarkoittaa, että kuntaa hoidettaisiin kuin firmaa. Se ei vain sillä tavalla onnistu ja tuskin sopisi myöskään kunnallispoliitikoille.
Myllyniemen selvitystyö oli tiivis kahden kuukauden rupeama.
– Aika oli ihan riittävä, sillä sain virkamiesapua sisäministeriöstä. Lopputulos ei olisi pitkittämisestä parantunut.

Så här sade alltså Myllyniemi ett par dagar innan plagiatet avsslöjades i medierna. Artikeln i Länsi-Uusimaa, som har rubriken "Pekka Myllyniemi tuntee nyt Sipoon", kan vidare berätta att "Myllyniemelle on tarjottu jälleen töitä kahdesta liitoshankkeesta." Jag tvivlar på att det blir några flera utredningar efter den katastrofala Sibboutredningen. Det gjorde jag för övrigt redan i september då jag skrev blogginlägget Utredningsmannens sista utredning? Den 29 september 2006.

Till sist vill jag beklaga om jag smutskastar Myllyniemi. Jag känner en uppriktig olust inför denna uppgift, som tyvärr är nödvändig. Det som Myllyniemi gjort sig skyldig till, utöver att han olovligt men troligtvis oavsiktligt kopierat Wikipedia och ett par andra publikationer, kan med ett vackert ord även kallas politik. Inom politiken gäller det liksom inom toppidrotten att inte åka fast när man ljuger, myglar eller fuskar. Även om jag är emot fusk känner jag ofta en stark sympati för idrotsnmän som mot slutet av en framgångsrik karriär åkt fast för doping. När Myllyniemi utnämndes till utredningsman informerade jag honom via hans kontaktpersoner på inrikesministeriet om att jag för denna blogg. Om jag lyckats befläcka utredningsmannens rykte, så har jag åtminstone varnat honom på förhand.