Statsrådet har idag fattat beslutet att "Sibbo storskog" blir ett naturskyddsområde. (Se miljöministeriets pressmeddelande samt Yle Internytt, Yle och HS.) Det är de statsägda markerna i Sibbo som fredas. Den del av Sibbo storskog som Helsingfors stad vill inkorporera ingår inte i det aktuella området. (Se karta.) Vid en annan tidpunkt skulle beslutet ha varit mycket välkommet, men just nu väcker beslutet frågor och misstankar om ett mycket fult spel. Jag syftar inte på att Jan-Erik Enestam (Sfp) avgår som miljöminister eller på att det idag är exakt 50 år sedan Finland antog en lag om upprättande av naturskyddsområden, vilket minister Enestam uppmärksammar i en "analys" i dagens Hbl. Vad jag syftar på är att Sibbo Storskogs framtid hänger ihop med den så kallade Sibbofrågan.
I princip har statsrådet beslut ingenting med Sibbofrågan att göra, men jag är rädd för att det lika väl finns ett samband. Kravet på en nationalpark i Storskogen var ett av de villkor som Vanda ställde för ett stöd av Helsingfors expansionsplaner. Helsingfors stad äger skog invid den statsägda skogen. Indirekt torde regeringens beslut även påverka den av Helsingfors ägda skogen. Möjligheterna att grunda en nationalpark var ett av de lockbeten med vilka man övertalade de gröna i Helsingfors och speciellt i Vanda att stöda Helsingfors östexpansion. Om den aktuella kohandeln eller snarare handeln med rovbyte har jag skrivit i mitt blogginlägg Ändamålen helgar inte medlen. Den 20 november 2006.
Det har föreslagits att Helsingfors stad skulle ansluta sina marker i den norra delen av storskogen till en nationalpark mot att regeringen skulle ge staden en del av Sibbo. Detta vore ett sätt att finansiera nationalparken. Jag skulle kalla det handel med stöldgods. Av de 25 riksdagsmän som den 1 december undertecknade en lagmotion om en nationalpark i Sibbo Storskog fanns representanter för fem olika partier, men inte för Sfp. Det kan väl knappast vara en ren tillfällighet att den avgående miljöministerns eget parti inte var representerat?
Trots att man kritiserat Sibbo för att ha byggt Landbo norr om Borgå motorväg, har de gröna i Helsingfors och Vanda gått in för en kraftigt kantbiten storskog, om det svenska namnet för Sipoonkorpi ens längre är befogat. För att få en nationalpark är man beredd att offra de södra delarna av ödemarken, en del av åkrarna som utgör en buffertzon samt den ekologiska korridoren från Svarta backen och Borgarstrandsviken till Sibbo Storskog (se Metron hotar den ekologiska korridoren. Den 22 november 2006.)
Idagens Borgåblad ingår ett par artiklar om hur Helsingfors expansionsplaner försvårat livet i Östersundom: "Huvudstaden klämmer åt stallet" och "Byrokraterna ställde till med götselfars i Östersundom".
I princip har statsrådet beslut ingenting med Sibbofrågan att göra, men jag är rädd för att det lika väl finns ett samband. Kravet på en nationalpark i Storskogen var ett av de villkor som Vanda ställde för ett stöd av Helsingfors expansionsplaner. Helsingfors stad äger skog invid den statsägda skogen. Indirekt torde regeringens beslut även påverka den av Helsingfors ägda skogen. Möjligheterna att grunda en nationalpark var ett av de lockbeten med vilka man övertalade de gröna i Helsingfors och speciellt i Vanda att stöda Helsingfors östexpansion. Om den aktuella kohandeln eller snarare handeln med rovbyte har jag skrivit i mitt blogginlägg Ändamålen helgar inte medlen. Den 20 november 2006.
Det har föreslagits att Helsingfors stad skulle ansluta sina marker i den norra delen av storskogen till en nationalpark mot att regeringen skulle ge staden en del av Sibbo. Detta vore ett sätt att finansiera nationalparken. Jag skulle kalla det handel med stöldgods. Av de 25 riksdagsmän som den 1 december undertecknade en lagmotion om en nationalpark i Sibbo Storskog fanns representanter för fem olika partier, men inte för Sfp. Det kan väl knappast vara en ren tillfällighet att den avgående miljöministerns eget parti inte var representerat?
Trots att man kritiserat Sibbo för att ha byggt Landbo norr om Borgå motorväg, har de gröna i Helsingfors och Vanda gått in för en kraftigt kantbiten storskog, om det svenska namnet för Sipoonkorpi ens längre är befogat. För att få en nationalpark är man beredd att offra de södra delarna av ödemarken, en del av åkrarna som utgör en buffertzon samt den ekologiska korridoren från Svarta backen och Borgarstrandsviken till Sibbo Storskog (se Metron hotar den ekologiska korridoren. Den 22 november 2006.)
Idagens Borgåblad ingår ett par artiklar om hur Helsingfors expansionsplaner försvårat livet i Östersundom: "Huvudstaden klämmer åt stallet" och "Byrokraterna ställde till med götselfars i Östersundom".
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar