Helsingfors stad är samarbetsovillig. Den 18 januari 2007

Tidskriften Skärgård har idag uppdaterat sin hemsida.

Dagens Sipoonsanomat berättar att föreningen För Sibbo sänder en färdig besvärblankett (MS Word doc) till alla hushåll i Sibbo. Blanketten finns från och med i dag på föreningens webbplats. Enligt kunggörelsen som publicerades den 4 januari skall de skriftliga anmärkningarna tillställas kommunstyrelsen i den kommun i vilken de som har framställt anmärkningen är invånare eller med avseende på vilken de anser sig vara parter i övrigt. Eftersom jag bor intill den så kallade Westerkullakilen, är anställd av Vanda stad och är lärare för elever från bl.a. Västersundom anser jag att jag kan rikta min anmärkning till stadsstyrelsen i Vanda. Visserligen är Sibbos sak vår, men förslaget om en inkorporering av Vikkullaområdet med Svarta backen-Borgarstrands naturskyddsområde berör i sig oss som bor eller arbetar i Vanda. Som jag ser det är Vandas ståndpunkt till utredningsman Pekka Myllyniemis förslag helt öppen. Här lönar det sig att försöka påverka, om inte med en anmärkning så åtminstone genom att skriva sitt namn på adressen för Westerkulla. (På adressen har det under den senaste veckan kommit närmare 400 nya namn.)

I en kolumn med rubriken "Sipoon rajat eivät ole pyhiä" i dagens Sipoonsanomat går kommunfullmäktigeledamot Hanne Aho (Sdp) indirekt Helsingfors ärende. Liksom några andra lokalpolitiker i Sibbo utnyttjar hon Helsingfors annekteringsförsök för egna politiska syften och beskyller Sibbos traditionella politik för den aktuella konflikten. Hon låter även förstå att Helsingfors torde få sin vilja igenom. Min egen bedömning är att Sibbo torde kunna försvara sina gränser, som åtminstone jag känner en vördnad för, tack vare att Sibbo tidigare har motsatt sig planerna på en metrolinje till Sibbo och tack vare att Sibbo har hört till ett annat landskapsförbund än Helsingfors. Det finns visserligen alltid risker med att inte vara med där besluten fattas, men det är inte sagt att Sibbo skulle ha en egen representant i Nylands landskapsstyrelse. För att Sibbopolitikerna och inte bara Sibboborna skall kunna stå eniga mot anfallet från Helsingfors har det kanske dock varit nödvändigt att Sfp och De Gröna sökt en gemensam linje med övriga partier. När det gäller avståndstagandet från utredningsman Pekka Myllyniemis förslag borde Sibbo dock göra gemensam sak med Östra Nylands förbund, som ju även i högsta grad berörs av Myllyniemis rapport och förslag.

Idagens Hufvudstadsblad ingår en artikel med rubriken "Helsingfors ger Sibbo kalla handen". I dagens Helsinginsanomat ingår en artikel om samma ämne med rubriken "Sipoon kunnanjohtaja esitti Helsingille uuden yhteistyötarjouksen" och underrubriken "Helsinki ei suostu neuvotteluihin Sipoon maankäytöstä". Tidningen skriver att "Helsingin kaupunki ei aio käydä neuvotteluja Sipoon kunnan kanssa Lounais-Sipoon kohtalosta ennen kuin valtioneuvosto on ottanut kantaa Helsingin esitykseen Lounais-Sipoon liittämiseksi Helsinkiin." Tidningen berättar att stadsstyrelsen fick brevet med förslaget till samarbete redan förra veckan. Pajunen säger att behandlingen av stadsstyrelsens behandling av förslaget torde framskrida snabbt, men tillägger att det först är skäl att se hur Myllyniemis förslag framskrider. Efter stadsrådets ställningstagande till utredningsmannens förslag eller efter en eventuell där på följande rättsprocess torde dock Helsingfors förhandlingssituation vara betydligt svagare än den är nu.

Att Pajunen och Helsingfor tackar nej till ett initiativ till samarbete är en god nyhet för den som värnar om Sibbo och naturen i Östersundom och Sibbo storskog. Det är Helsingfors, inte Sibbo som inte vill samarbeta, fastän utredningsmannen hävdar det motsatta i sin rapport. Stadsdirektör Jussi Pajunen säger visserligen till Helsinginsanomat att "Vuosien varrella olemme käyneet neuvotteluja Sipoon kanssa erilaisissa yhteistyöryhmissä. Lopputuloksena on ollut aina se, että Sipoo ei ole ollut yhteistyöhaluinen eikä tahtonut ymmärtää Helsingin näkemyksiä seutuyhteistyöstä." Helsingfors syn på regionalt samarbete har dock i hög grad handlat om att rita in en metrolinje genom Östersundom. Påståendet att Sibbo inte själv skulle har råd att bygga metron lyfts nu fram som ett centralt argument för den föreslagna annekteringen. (Se Östra Nylands förbund har stått i vägen för metron. Den 3 januari 2007.)

Idagens Helsinginsanomat ingår en rättelse gällande en notis om översvämning på landsvägen i Östersundom. Tidningen benämnde fortsättningen på Österleden, liksom Helsingfors gör i sitt berömda uttlåtande, Gamla Borgåvägen istället för Nya Borgåvägen. Utöver Borgåleden (motorvägen) och Nya Borgåvägen, som går genom södra Sibbo, finns det faktiskt en gammal Borgåväg, som liksom järnvägen till Borgå går genom Nickby. Nya Borgåvägen och motorvägen till Borgå har medfört att Nickby hamnat en aning utanför, men den senaste tiden har utvecklingen av Nickby främst hämmats av att Helsingfors även här pantar på mark, som staden vägrat att sälja. Detta kan vara skäl att komma ihåg då det hävdas att Helsingforsregionens samhälsstruktur inte utvecklats i östlig riktning.

23:30
Ett ledarstick i morgondagens Hufvudstadsblad har rubriken "Lyssna till vad Sibbo erbjuder!".

Vapenvilan mellan Helsingfors och staten. Den 17 januari 2007

Sibbo kommun har till Helsingfors stadsstyrelse sänt ett brev där man föreslår förhandlingar om markanvändningen i sydvästra Sibbo, skriver Helsingi Sanomat på sin webbplats i en notis med rubriken "Sipoo ehdottaa Helsingille neuvotteluja".

"Sibbo vill förhandla" är rubriken på Yle Internytt. Yle berättar att förslaget till samarbete baserar sig på kommunstyrelsens beslut från den 19 december. (Se protokolluttdrag och blogginlägget Initiativ till samarbete. Den 20 december 2006.) Radio Vega har intervjuat Markku Luoma och Jan Vapaavuori. Yle Internet berättar även om blanketter mot inkorporering. I själva verket är dagens nyhet om förslag till samarbete liten jämfört med gårdagens sensationella avslöjanden, som medierna inte alls noterat. Den som tar del av docent Erkki Mennolas utlåtande inser att Sibbos förhandlingsposition borde vara mycket stark. Jag ser fram emot att få se Helsingfors statsstyrelses svar på förslaget till samarbete.

I dagens Helsinginsanomat ingår en artikel med rubriken "Helsingin kaupunginvaltuuston alkukauden työtä leimasi kiihkeä halu perustaa Suur-Helsinki". I artikeln, som är förafattad av Jarmo Matilainen, hävdas det att "Ensimmäisen kaksivuotiskauden tärkeimmäksi hankeeksi nousi kiihkeä vaatimus oman metropoliasemansa tunnustamisesta." Matilainen ser ett klart samband mellan strävan efter erkännande om metropolstatus och Sibbofrågan. Bakgrunden är Helsingfors dåliga ekonomi, som föranletts av förändringen i fördelingen av bolagsskatt:

Valtion ja helsinkiläispäättäjien välinen suhde oli kiristynyt äärimmilleen muutamia vuosia aikaisemmin, kun valtio päätti yhteisöveron jako-osuuden muutoksesta. Päätös ajoi Helsingin talouden ahdinkoon.

Ledande ministrars stöd för Helsingfors annekteringsplaner skapade en "vapenvila" mellan Helsingfors och staten:

Kuukausi yhteiskokouksen jälkeen Helsingin valtuusto päätti ylivoimaisella enemmistöllä esittää valtioneuvostolle, että Lounais-Sipoo liitettäisiin Helsinkiin.

"Tuen esitystä erittäin voimakkaasti", pääministeri Matti Vanhanen (kesk) kommentoi Helsingin Sipoo-haluja. Samoilla linjoilla olivat valtiovaraministeri Eeero Heinäluoma (sd) ja kuntaministeri Hannes Manninen (kesk).

Helsingin ja valtion välille oli syntynyt, jos ei linnarauha, niin ainakin tulitauko.

Regerinngens och speciellt centerministrarnas behov av vapenvila i konflikten mellan staten och Helsingfors är kanske inte den enda förklaringen till de ovannämnda ministrarnas märkliga agerande, men önskan att undvika kritik från Helsingforspolitiker torde vara en väsentlig bidragande orsak till att centerpolitiker stött Helsingfors krav på sydvästra Sibbo. Jag har själv lyft fram denna aspekt i blogginlägget Benmjöl åt mjölkkon. Den 30 september 2006. Regeringen har köpt fred med Helsingfors. Betalningen har skett på kredit med ett utlovat krigsbyte från Sibboöverfallet.

Sensationella avslöjanden. Den 16 januari 2007

Det nya numret av tidskriften Skärgård presenteras på sida 13 i dagens Borgåblad. Borgåbladet finns nu i sin helhet på webben i formatet pdf. Till slutet av januari kan Bbl läsas kostnadsfritt i digital version under benämningen e-tidningen.

12:00
Sibbo kommun har på sin webbplats idag publicerat besväret till Högsta förvaltningsdomstolen, samt ett bifogat utlåtande av docent Erkki Mennola. Texten i besväret handlar inte bara om juridiska tolkningar, utan tar även ställning till hur det gick till då Helsingfors i juni gjorde sitt annekteringsbeslut. Besväret och i synnerhet Mennolas utlåtande borde i högsta grad intressera så väl medier som ministrar.

Erkki Mennolas utlåtande omfattar även Pekka Myllyniemis rapport. Utlåtandet skulle vara tidernas nyhetsbomb, om inte jag på min blogg redan analyserat Myllyniemis rapport. Mennola har dock gjort en självständig analys och föreslår bl.a. att delar av Myllyniemis rapport i själva verket härstammar från ett dokument som ursprungligen varit ämnat att ge motiveringar för en sammanslagning av Östra Nylands förbund med Nylands förbund. Mennola säger även att allting tyder på att förutom Helsingfors stad även Nylands förbund deltagit i författandet av rapporten.

I mitt blogginlägg Ett nytt expertutlåtande av docent Erkki Mennola. Den 9 januari 2007 skrev jag "På grund av de stora likheterna mellan Helsingfors utlåtande och Myllyniemis rapport hann Mennola oavsiktligen ge ett expertutlåtande över argumenten i kommunindelningsutredarens rapport innan rapporten hade blivit offentlig." Mennola säger själv i sitt utlåtande att en skild analys av Myllyniemis motiveringar för en annektering är överflödig, eftersom Myllyniemi i sin rapport bara upprepar de motiveringar som Helsingfors framfört.

Besvär till Högsta förvaltningsdomstolen. Den 15 januari 2007

Tidskriften Skärgård kom idag med posten.

16:30
Kommunstyrelsen i Sibbo har idag lämnat in ett besvär till Högsta förvaltningsdomstolen. (Se Yle Internytt, finska Yle, HS, MTV3.) Sibbo för alltså vidare besväret mot Helsingfors stadsfullmäktiges annekteringsbeslut från den 21 juni till högre instans. Helsingfors förvaltningsdomstol beslöt i december att inte behandla Sibbo kommuns besvär från den 14 juli och motförklaring från den 31 oktober med motiveringen att Sibbo kommun liksom inte heller enskilda Sibbobor har besvärsrätt. (Se Det går att besvära sig över statsrådets beslut. Den 14 december 2006.) Sibbo kommun kräver nu dels att Helsingfors förvaltningsdomstols beslut om avslaget eller besvärsrätten hävs, dels att Helsingfors fullmäktiges beslut om annekteringen hävs. Sipoon Sanomat berättade den 23 december att kommunstyrelsen i Sibbo den 21 december beslutit att driva besväret gällande Helsingfors stadsfullmäktiges agerande i juni vidare till Högsta förvaltningsdomstolen. (Se Besvär mot betydelselöst beslut. Den 25 december 2006.)

Sibbo kommun lämnade den 8 januari in ett besvär till Helsingfors förvaltningsdomstol även angående Helsingfors kommunfullmäktiges förnyade beslut från den 29 november. (Se Metropolen. Den 8 januari 2007, Ett nytt expertutlåtande av docent Erkki Mennola. Den 9 januari 2007.) Därtill har Sibbo kommun till Högsta förvaltningsdomstolen besvärat sig över utnämnandet av kommunindelningsutredare. (Se Inte en tum ger vi efter! Den 29 november 2006.) Den 13 december meddelade förvaltningsdomstolen att den inte kommer att ta upp Sibbos besvär om utnämningen av utredninsgman. (Se Domstolsbehandlingen får vänta. Den 13 december 2006.) Det sistnämnda besväret, som alltså inte går att föra vidare, torde i första hand vara ämnat som en varning till regeringen. Skulle statsrådet ta ställning för en annektering, så vet man vad för besvär angående utredningsmannen man har att vänta. De pågående besvärsprocesserna påverkar även rent juridiskt stadsrådets beslut angående kommunindelningsutredare Pekka Myllyniemis förslag.

Finansminister Eero Heinäluomas specialmedarbetare, riksdagskandidat Hannu Jouhki föreslog häromdagen att det i nästa regering behövs en "Helsingforsminister" vars ansvarsområde skulle vara "Helsingfors metropolområde". Till metropoministerns uppgifter skulle enligt Jouhkin även höra samarbete med andra "metropoler" så som Stockholm, Tallin och Sankt Petersburg. Det är intressant hur debattörer i Helsingin Sanomats insändarspalter här genast ser en koppling till Sibbofrågan. (Se HS.) Sibbo förefaller vara metropolens största fiende.

Förslaget på en metropolminister är i sig komiskt. Helsingforspolitiker har den senaste tiden talat för "metropolens" betydelse i en tid då storstäderna tar över nationalstaternas roll. Nu vill man, driven av metropolhypen, plötligt tvärtom att nationalstaten skall ta över kontrollen av staden Helsingfors och skicka med en representant för regeringen när Helsingfors förhandlar med andra städer. Vad månne Jussi Pajunen skulle tycka om att ha farsan med när han besöker Stockolm eller tar emot representanter för Tallin stad? Eller är det i förhandlingar med Sibbo som man vill ha en minister att hålla i kjolen? Man blir ju lite misstänksam när politiker med rötter i andra landskap kommer till Nyland eller Helsingforsregionen och vill att staten skall ta över kommandot. Tidsenligare skulle det vara att stärka Helsingfors eller Huvudstadsregionens självstyre. Yle Internet berättar idag även att framträdande helsingforspolitiker avvisar idén om en Helsingforsminister.

Berlin är förutom en huvudstad även en delstat. Varför inte göra om Nylands landskapsförbund till Huvudstadsregionens landskapsförbund, nu när landskapsförbundet deklarerar att dess landskap är ett metropollandskap? (Se "Ruotsinkielisten aseman tasapainottuminen". Den 4 januari 2007.) Samtidigt kunde SAD fusioneras med landskapsförbundet. De nyländska kommunerna utanför Huvudstadsregionen kunde gå samman med Östra Nylands förbund, som skulle ta över namnet Nyland. Landskapsförbundets område skulle motsvara den framtida Nylands valkrets (utan Esbo, Grankulla och Vanda). Tidningen Uusimaa, som utkommer i Borgå, skulle säkert inte ha någontiong emot namnbytet. Att Sibbo eller övriga östnyländska kommuner ansluter sig till ett ett nyländskt landskapsförbund som helt domineras av Helsingfors verkar efter utredningsman Pekka Myllyniemis förslag till "Ruotsinkielisten aseman tasapainottuminen" inte speciellt trovärdigt.

Topeliusdagen. Den 14 januari 2007

Idag är det Topeliusdagen. Zacharias Topelius föddes den 14 januari på Kuddnäs gård utanför Nykarleby och dog på Björkudden i Östersundom i Sibbo den 12 mars 1998. (Bilden ovan är från Björkudden.) Topelius bodde en stor del av sitt liv i Helsingfors, men det är framför allt i Nykarleby och Sibbo som man känner stolthet över "sin" andliga storman. I Sibbo ordnar kommunen tillsammans med Topeliussällskapet varje år ett Topeliusseminarium. Det XVII Topeliusseminariet ordnades i fredags i Topeliussalen i Nickby. Rubriken för årets seminarium var "Tidningen i tiden - Barntidningens utveckling i Norden". Tidningens utveckling omfattade här allt från Topelius första tidning till dagens internettidningar.

Topelius är kanske mest känd som sagofarbrorn och diktaren, men han hann även vara bl.a. professor i historia, universitetsrektor och redaktör. Mellan åren 1841 och 1860 var Topelius redaktör på Helsingfors Tidningar. Topelius var en mycket mångsidig redaktör, men han verkade i en tid då generalguvernören och censuren begränsade pressfriheten. Av sin lärare Johan Ludvig Runeberg hade han dock lärt sig ett sätt att förena finsk fosterländskhet med lojalitet mot Kejsaren. Här kom Topelius poetiska talang att vara en resurs även i Topelii journalistiska värv.

Trots alla följetonger och diktsamligar är det läseboken Boken om vårt land som är Topelii mest inflytelserika verk. Topelius jubileumsår 1998 disputerade jag med en historiefilosofisk och idéhistorisk avhandling "Stora och små europeiska berättelser". Avhandlingens disposition och ramberättelse bygger på Topelii läsebok, vilket naturligtvis gör avhandlingen högst okonventionell. Berättelsen börjar med att jag, en "obildad Sibbobo" tar flyget till Rom och slutar med hemkomsten och hur jag ser fädernestranden dyka upp bakom horisonten.
Fastän självaste professor Matti Klinge tipsade några tidningar, fick min avhandling föga publicitet i de konventionella medierna. Inte heller öppnnade avhandlingen vägen för någon forskarkarriär, men en webbversion av avhandlingen levde vidare. Ännu i fjol fick jag via min webbplats beställningar på den tryckta originalversionen från Sverige, Danmark och Island. Och google ger 580 träffar för "stora och små europeiska historier".

Idag skrivs de flesta doktorsavhandlingar på engelska, även då doktoranden är finne eller finlandssvensk. Vill man som expert på ett snävt område nå ut med sina forskningsresultat, skall man inte skriva på svenska. Men vad gör man om man inte behärskar något annat språk än sitt modersmål?

Den som i Finland skriver på svenska kan räkna med en språkbarriär, men även text författad på svenska kan ha inflytande. När statsminister Matti Vanhanen publicerar kolumner på svenska i Hufvudstadsbladet får han nog publicitet över språkgränsen. Vem som talar och var någonting säges avgör om budskapet uppmärksammas. I det postmoderna mediesamhället kan lika väl den lilla berättaren ibland utmana den stora etablerade berättelsen. En bild eller ett videoklipp taget med en mobiltelefon och publicerad på YouTube kan stjäla uppmärksamheten från de etablerade TV-bolagen, vars kameravinklar bestäms av mediemoguler eller politiska makthavare. Ett avslöjande på en blogg kan sabotera professionell medielobbning och kontrollen över maktmedierna.

Min avhandling handlar i själva verket om hur i vår postmoderna tid den lilla historien och det partikulära perspektivet kan utmana den stora berättelsen och det etablerade perspektivet, som definierar vad som är ett "allmänt intresse". Här ger de nya elektroniska medierna och speciellt Internet helt nya möjligheter. Detta är åtminstone min mediefilosofiska tes. Denna övertygelse har den senaste tiden sporrat mig att skriva min blogg.

På sin tid var Zacharias Topelius redaktör på Finlands största tidning och formade inte minst genom Boken om vårt land den stora nationella berättelse som förenade finländarna till ett folk. För mig representerar Topelius däremot även små partikulära och individuella berättelser; personliga minnen. Topelius står för minnena från min skoltid och speciellt från Simsalö skola: teaterpjäserna, dikterna, sagorna, psalmerna och den runebersk-topelianska fosterländskhet som ännu i min barndom genomsyrade skolundervisningen. Topelius representerar för mig även Östersundom med Östersundom gård och Östersundom kapell.

Topelius hem Björkudden ligger i det område som utredningsman Pekka Myllyniemi föreslagit att skall inkorporeras med Helsingfors. En inkorporeing lär skall tjäna ett "allmänt intresse", men jag ifrågasätter. Mitt bloggskrivande är för mig ett mediefilosofiskt experiment, men även mitt sätt att försvara det som står mitt hjärta närmast. Politikerna kan kanske utöva påtryckning på de stora etablerade medierna, men en bloggskrivare är det svårare att tysta ner.



Dagens Hufvudstadsblad tar upp den politiska kampen mellan Helsingfors och Sibbo på ett högst indirekt sätt. Tidningen har gjort en jämförelse av fullmäktigemötena i Huvudstadsregionen samt i Kyrksllätt och Sibbo. Vanda får de lägsta poängen, medan Sibbo får de högsta poängen. Det är dock fullmäktigemötet i Helsingfors som får mest negativ publicitet: "I Helsingfors undersöks medborgarna med metalldetektorer och i Sibbo bjuds de på bullar." Den negativa upplevelsen av Helsingfors fullmäktigemöten påverkas av att Hbl tillsammans med 24 journaliststuderanden har besökt stadshuset just den 29 november då stadsfullmäktige upprepade sitt annekteringsbeslut. Jag citerar:

Studenterna förargade sig över politikernas ryggradslöshet. Till exempel sade en centerpartist att hon var emot annekteringen, men tänkte rösta för ändå.

Och Peter Sjöholm förargade sig över att gröna förbundet gick med på att bygga ut oförstörd natur mot att de får ett naturskyddsområde.

Äntligen säges det ut, men varför bara i förbifarten, av en ren tillfällighet i ett citat av en journaliststuderande? Varför gräver tidningen inte i kohandeln, som kanske rättare borde kallas handel med rovbyte? (Se Handel med stöldgods? Den 21 december 2006.) Var finns den undersökande journalistiken?

En utredning som inte blev av. Den 13 januari 2007

Idag har jag plockat fram en gammal ledarartikel ur Ilta-Sanomat. Artikeln "Kovaa peliä Sipoossa" är från den 16 september och skriven av tidningens dåvarande chefredaktör Antti-Pekka Pietilä. Pietilä kritiserar Pajunens och Vapaavuoris hårda tag och hävdar att det inte finns hållbara grunder för en gränsjustering:

Muuttopaine pääkaupunkiseudulle ei voi riittää perusteluksi Helsingin rajansiirrolle. Yhtä hyvin Helsinki voisi vaatia elintilakseen ja täydennysrakennusalueeksi Espoon rannikkoa Westendistä Kivenlahteen.

Tapa jolla Helsingin johto on hoitanut rajansiirtohanketta ei anna kovin ruusuista kuvaa pääkaupunkiseudun kuntien yhteistyömahdollisuuksista. Uhkailujen sijaan tarvitaan koko Helsingin metropolialueen kattavaa kokonaisvaltaista suunnittelua, jolla pyritään turvaamaan se, että koko aluetta kehitetään tasapainoisesti. Ei vain Helsingin kaupungin verotuloja.

Det var kanske lite överaskande att Pietilä, som representerade en högst Helsingforscentererad tidning, gav en så hård krtitik åt Helsingforsledningen. Under Pietiläs tid brukade Ilta-Sanomat främst kritisera centerpolitiker, vilket kom att föranleda påtryckningar från Centern. I ledarartikeln från den 16 september, som kom att bli en av Pietiläs sista, riktades emellertid även kritik mot en centerminister:

Alue- ja kuntaministeri Hannes Manninen (kesk) lupasi tiistaina nimittää jo tällä viikolla selvityshenkilön tutkimaan rajansiirtoa, mutta pätevän ja jäävittömän sekä nopeaan toimeksiantoon kykenevän asiantuntijajuristin löytäminen tehtävään on osoittautunut niin hankalaksi, että nimitys siirtyy yli viikonvaihteen. Paljastukset Helsingin johtajien uhkavaatimuksista tuskin helpottavat selvityshenkilön löytymistä. Selvittämisen arvoista on myös se, miten kuntaministeri Manninen on lähtenyt Helsingin hankkeen taakse.

Manninen lyckades inte hitta en ojävig utredningsman. Den stränga tidtabellen gav kommunminister Hannes Manninen en ursäkt att den 21 september föreslå att politie magister Pekka Myllyniemi, som inte var jurist och vars ojävighet ifrågasattes, skulle utnämnas till kommunindelningsutredare. Följande dag meddelades det att Antti-Pekka Pietilä avskedas från Ilta-Sanomat. Ilta-Sanomats utredning om Manninens motiv blev aldrig av.

Adress för Westerkulla. Den 12 januari 2007

Ledaren i dagens Borgåblad har rubriken "Vanhanens utbudstes håller inte i praktiken".

10.00
Det finns nu 1000 namn på adressen för bevarande av Vikkullaområdet som en del av Vanda.

14:30
Även Helsingin Sanomat har noterat att över 1000 har undertecknat den ovannämnda adressen, som finns på webbportalen hakunila.fi. På tidningens webbplats publicerades 13:04 en notis med rubriken "Vesterkullan puolesta yli tuhat allekirjoitusta". Klockan 10 fanns det exakt 1000 namn. Halv tre var antalet namn redan 1058.

Igen är det metanyheten, nyheten om nyheten, som är den stora nyheten. Hur Helsingin Sanomat bevakar fallet Sibbo är av stor betydelse. Även ett blogginlägg som "Nakkikioskilla on ystäviä" (6.1.2007) på Helsingin Sanomats webbplats har betydelse. Tack vare de tusen personer som skrev under sitt namn på adressen fick Helsingin Sanomat orsak att notera adressen och motståndet mot att Vanda avstår den så kallade Västerkullakilen åt Helsingfors. Det är inte säkert att den ovannämnda notisen finns med i morgondagens Helsinginsanomat, men tack vare publiciteten kring adressen har det idag kommit många nya namn på adressen. Helsingin Sanomats notis kom från FNB, som publicerade en notis redan före klockan tolv. I notisen noteras att initiativtagarna till adressen, som kommer från flera partier, "är mycket nöjda med intresset för adressen". Adressen skall överräckas till kommunminister Hannes Manninen innan regeringen behandlar Helsingfors ansökan, eller utredningsmannens förslag.

Liksom Sibbo skall även Vanda nästa månad ta ställning till kommunindelningsutredare Pekka Myllyniemis förslag. Att den så kallade Västerkullakilen ansluts till Helsingfors anses vara en förutsättning för att Helsingfors skall kunna inkorporera en del av Sibbo. Många har säkert undertecknat den ovannämnda adressen för att de vill förhindra Helsingfors expansion österut, men Vikkullaområdets öde är även av mycket stor betydelse för Vanda. Stadsfullmäktige i Vanda hade mycket svårt att ge ett utlåtande över Helsingfors förslag, trots att den dåvarande stadsstyrelseordföranden Tapani Mäkinen (Saml.), som även är ordförande för Nylands förbunds landskapsstyrelse, gjorde sitt bästa för att få Vandafullmäktige att ställa sig bakom förslaget. Dessutom ställde Vanda i sitt utlåtande flera villkor för sitt stöd. Vanda har naturligtvis inte fått några löften om att villkoren uppfylls.

I februari i fjol kom Helsingfors och Vanda övernes om att Helsingfors skulle byta Nedre Dickursby mot den så kallade Västerkullakilen söder om motorvägen. I ett dokument angående kommun- och servicereformen från Delegationen för huvudstadsregionen heter det att "Asutuksen laajentamiseksi Helsinki ja Vantaa ryhtyvät aluevaihdoksiin Ala-Tikkurilan ja ns. Västerkullan kiilan osalta." Uttalandet citeras även i Myllyniemis rapport. Projektet stötte dock på motstånd. Den 14 april skrev dåvarande Vanda stadsfullmäktigeordförande Kimmo Kiljunen, som råkar bo i Västerkulla (på finska Länsimäki), följande:

Olen hyvin tietoinen Helsingin päättäjien halusta päästä kiinni Sipoon länsiosiin. Yhtenä osana tätä pyrkimystä helsinkiläiset ovat esittäneet Ala-Tikkurilan vaihtamista Västerkullan kiilaan. Vastuullisena vantaalaisena päättäjänä en voi suoralta kädeltä torjua helsinkiläisten ehdotusta. Sipoon asiat eivät meille kuulu, mutta Vantaan asiat kuuluvat.

Kehä III:n pohjoispuolella oleva Ala-Tikkurila on yhdyskuntarakenteeltaan kiinni Tikkurilassa. Sen siirtyminen Helsingiltä Vantaalle olisi mitä luontevinta.

Västerkullan kiila taas on Vuosaareen rajautuva peltoalue. Helsingillä on kiinnostusta kehittää sitä osana Vuosaarta. Ehdotus on syytä tutkia.

Kukaan vakava päättäjä ei kuitenkaan ole sisällyttämässä Västerkullan kiilaan myös Länsimäkeä ja Rajakylää. Yhtä hyvin silloin voitaisiin puhua koko Vantaan liittämisestä Helsinkiin.

Ännu den 22 maj antog man lika lika väl i samarbetsavtalet mellan städerna i huvudstadsregionen (MS Word doc) formuleringen "för att möjliggöra utbyggnad inleder Helsingfors och Vanda utbyte av markområden, dvs. Nedre Dickursby och den s.k. Västerkullakilen". Det var dock många som reserverade sig. I offentligheten talades det om att invånarna i Nedre Dickursby inte ville bli vandabor, men byteshandeln torde snarare ha fallit på att motståndet mot att avstå (hela) Västerkullakilen var för stort i Vanda. I stället föreslog Helsingfors i juni att huvudstaden skulle inkorporera ett mycket mindre område på drygt 200 hektar, som lika väl kom att kallas Västerkullakilen.

Fastän Västerkullakilen söder om Österleden utgör ett litet område och har få invånare, saknar området inte betydelse för Vanda. Om Vanda förlorar Borgarstrandsviken, förlorar Vanda sin havsstrand. (Se Fädernestranden. Den 22 december 2006.) Till den så kallade Västerkullakilen hör även den ekologiskt och historiskt värdefulla Svarta backen. (Se bilder och flera bilder.) Via Västersundom grönförbindelse hänger Svarta backen-Borgarstrandens naturskyddsområde samman med Sibbo storskog, som delvis även ligger i Vanda och som har en stor betydelse för Vanda. I samband med sitt utlåtande över Helsingfors förslag till gränsjusteringar krävde Vanda att "man utvecklar naturskyddsområdet i Sibbo storskog som nationalpark och riksomfattande naturcentrum". (Se Alternativa planer för Västersundom. Den 30 december 2006.)

På sin blogg skrev Timo Juurikkala, som representerar De Gröna i Vanda stadsfullmäktige, följande:

Tänään julkistettu selvitysmies Pekka Myllyniemen raportti on pettymys: toteutuessaan esitetynlainen rajansiirto uhkaa vakavasti Sipoonkorven arvokkaita metsäalueita.

Sipoolta haukattavassa palasessa on lähes puolet sellaista metsäaluetta, jota on ehdotettu perustettavaan kansallispuistoon. On olemassa vaara, että Helsingin rakentamisahne johto haluaa muuttaa ikimetsiä asuinalueiksi. Niin ei saa käydä.

Sipoon suunnan mahdollisen asuntorakentamisen pitäisi pääosin kohdistua Porvoon moottoritien eteläpuolelle. Myllyniemen rajaus ei tue tätä ajatusta.

Ordförande för De Gröna i Vanda, Laura Häggblom, skriver nästan exakt samma sak på sin blogg. Timo Juurikkala avtackades på självständighetsdagen tillsammans med Hannes Manninen, Eero Heinäluoma, Matti Vanhanen, Jussi Pajunen, Jan Vapaavuori, Rakel Hiltunen, Tapani Mäkinen, Markku J. Jääskeläinen och Otto Lehtipuu av Helsingin Uutiset för att ha möjliggjort Myllyniemis förslag. (Se Avtackningar. Den 6 december 2006.) Liksom Mäkinen (Saml./ Vanda), Jääskeläinen (Sdp/ Vanda) och Lehtipuu (grön/ Hfors) är Juurikkala för övrigt medlem i landskapsfullmäktige för Nylands förbund. Juurikkala och De Gröna kunde stöda Helsingfors förslag, men inte Myllyniemis förslag. Det är möjligt att de gröna låtit sig luras, men det är även möjligt att de gröna bluffat. Nu tackar de för stödet för en nationalpark, medan de själva tar bort sitt stöd för en annektering.

Förverkligas Myllyniemis förslag, torde en stor del av Sibbo storskog bli bostadsområde. Sibbo storskog skulle inte bara bli mindre, utan även förlora de ekologiska korridorerna till kusten. Om Helsingfors och Myllyniemis visioner förverkligas, skulle speciellt Västersundom bli tätort. Visserligen är detta helt emot Vandas planer, men om Vanda inte bygger, torde Helsingfors kräva att få inkorporera området. I Myllyniemis rapport kan man liksom i Helsingfors utlåtande läsa att "om området i fråga förblir en del av Vanda stad kan man i samarbete med Vanda stad snabbt granska möjligheterna att ändra generalplanen så att området på ett smidigt sätt kunna kopplas ihop med den befintliga och planerade nya stadsstrukturen."

Det är inte alls omöjligt att Vanda motsätter sig Myllyniemis förslag. Eftersom en inkorporering av den så kallade Västerkullakilen inte torde uppfylla lagens villkor för en tvångsanektering, har Vandas ställningstagande till Myllyniemis förslag avgörande betydelse.

Ger Vanda ifrån sig Vikkullaområdet, är det stor risk att staden även förlorar Västersundom, Råby, Västerkulla (Länsimäki) och Westerkulla gård. Adressen på Håkansböle lokala portal har lämpligt rubriken "Vesterkulla säilytettävä osana Vantaata". Till sist vill jag rekommendera Astrid Nurmivaaras anförande "Westerkulla" vid fullmäktigemötet i Vanda den 11 december.