Signaler. Den 19 januari 2009

Yle Östnyland har idag på förmiddagen publiceraten notis med rubriken "Marker undersöks i Östersundom". Jag citerar ur notisen:

>>Helsingfors stads fastighetsämbetsverk undersöker markens geologiska beskaffenhet i de av Sibbo annekterade områdena nu i januari.
Undersökningarna görs för att kartlägga jordmånen och på med tanke på framtida rälstrafik.<<

I notisen berättas det vidare att kompletterande markundersökningar skall göras i "Östersundomtrakten i Sibbo". Yle Itä-Uusimaa har på eftermiddagen publicerat en notis med rubriken "Painovoimamittauksia Lounais-Sipoossa".

I programmet Närbild, som sändes i går kväll i FST5, ingick ett inslag om Östersundom och de ekonomiska utmaningar som inkorporeringen innebär för Sibbo. Programmet kan ses i repris idag 17:30 och på Yle Arenan. I programmet visades den berömda Helsingfors-skylten på den gamla gränsen mellan (Se bilden ovan.) Vanda och Sibbo. Före programmet gick ut i etern hade skylten emellertid försvunnit med stolpar och allt. Även Vanda skylten på andra sidan vägen var borta. Denna gång handlar det knappast om något teknologskämt.Borta är även Vanda-skylten på andra sidan Nya Borgåvägen och Helsingfors-skylten vid den gamla gränsen mellan Helsingfors och Vanda. Bilden nedan är tagen igår på eftermiddagen.

Vid den gamla gränsen mellan Vanda och Sibbo har Helsingfors byggnadskontor först plockat ner landskapsskyltarna, men lämnat kvar Vanda-skylten och bytt ut Sibbo-skylten mot en Helsingforsskylt, som man täckt över. Efter årsskiftet avtäckte man den nya Helsingforsskylten, men nu har man alltså tagit bort den nya skylten. På platsen där skylten stått fanns igår ett gravljus. (Se bilden nedan.) Knappast är det ändå den försvunna Helsingfors-skylten som någon velat ihågkoma med et gravljus.

Inslaget om Sibbo och Östersundom i programmet Närbild är till innehållet delvis det samma som Vega Ösntnylands inslag i torsdags. I programmet intervjuas bl.a. Clas-Håkan Nyman (sfp). Nyman, som fram till årsskiftet var kommunfullmäktigeledamot i Sibbo, förhåller sig naturligtvis kritiskt till inkorporeringen, men samtidigt framhåller han att man i Sibbo tidigare borde ha reagerat på de signaler som kommit både från statsmakten och Helsingfors. Det är förståeligt om man i Östersundom i efter hand är bittra och besvikna på att Sibbo försummade planeringen av Östersundom, speciellt som flera Sibbopolitiker långt tidigare motiverat en kraftigare tillväxt i Östersundom med påtryckningarna och hotet från Helsingfors. Visst kan man hitta "signaler" tillbaka i tiden. Helsingfors föredetta stadsdirektör Raimo Ilaskivi utnämndes faktiskt av statsrådets kansli till utredningsman gällande utredningen 1989 om tryggandet av bostadsproduktionen i huvudstadsregionen. (Se "Ilaskivis förslag. Den 29 mars 2007".) Visst har bostadsministrar under högkonjunkturen, då bostadspriserna varit höga och tillgången på tomtmark varit britsfällig, sänt signaler även till Sibbo. Ändå vill jag hävda att de "signaler" som Nyman och många andra har identifierat i långt är efterkonstruktioner. Rymnden är fylld av brus, som endast retroaktivt blir meningsfulla signaler. Så fungerar historieskrivningen. De flesta uttalanden, domslut, utlåtanden, utredningar, rapporter och förslag glöms bort. När någonting händer som innebär en vändpunkt börjar man söka efter spår som leder fram till vändpunkten. Spåren som leder i andra riktningar är det ingen som ser.

Resultatet av kommunreformen kunde ha varit att hela Sibbo idag hade hört till Helsingfors - tillsammans med Vanda, Esbo, Grankulla och Kyrkslätt. Många skulle ha varit nöjda, men många även missnöjda. Ingen skulle dock ha kommit ihåg Ilaskivis utredning eller förslag. Och ingen skulle ha påtalat bristerna i planeringen av Östersundom. Helsingin Sanomat har idag för övrigt publicerat en artikel med rubriken "Helsingin miljoonakaupunkihaaveille ei heru apua hallitukselta".

Fallet Sibbo