I dagens nummer av Borgåbladet ägnas ett helt uppslag åt Östersundom kapell. Rubriken på huvudartikeln lyder "Egensinnade skärgårds- och kustbor byggde Östersundom kapell". Alla tre artiklar på uppslaget inleds med ortsangivelsen "HELSINGFORS", men uppslaget hör till avdelningen "Östnyland".
Före julen besökte jag inrikesministeriet för att få tag på en kopia av Helsingfors förvaltningscentrals utredning "Selvitys kuntajakolain edellytysten täyttämisestä kuntajaotuksen muuttamisessa Helsingin kaupungin, Sipoon kunnan ja Vantaan kaupungin kesken" med kartbilagor. Utredningen, som sänts till inrikesministeriet den 18 oktober 2006, hade inte arkiverats eller registrerats på inrikesministeriet, men på ministeriet framhöll man att huvudansvaret för arkiveringen ligger hos avsändaren. För ett par dagar sedan besökte jag registraturen vid Helsingfors stadskontor. Här verkade man överraskade då utredningen inte kunde hittas i arkivet, men man noterade att förvaltningsdirektör Eila Ratasvuori säkert själv har "arkiverat" utredningen. Man gav mig förvaltningsdirektörens telefonnummer och namnet på hennes sekreterare.
Det är möjligt att det är helt lagligt med personliga "arkiv" på förvaltningscentralen. Huvudsaken är att medborgarnas lagliga rätt att ta del av offentliga dokument är tryggat. Jag kommer knappast att begära dokumentet av förvaltningsdirektören själv, eftersom jag redan via en mellanhand fått förvaltningsdirektörens utredning och lagt ut den på Internet. Egentligen var det kartbilagorna som jag var ute efter. Dem har jag inte sett, men jag antar att de är mera eller mindre identiska med de kartbilagor som ingår i Helsingfors utlåtande till länsstyrelsen och i Pekka Myllyniems utredning. I själva verket hoppades jag på att på köpet få tag på ytterligare kartor, som inrikesministeriet eller utredningsmannen fått från Helsingfors. Utredningsmannen har från detta håll bevisligen även fått kartor som inte ingår i Ratasvuoris utredning. Jag är övertygad om att kommunindelningsutredaren även fått kartor med förslag till ändring i kommunindelningen från Helsingfors stadskontor. Problemet är att jag inte vet avsändarens namn och inte kan kontakta honom eller henne personligen. Kartorna som sänts till utredningsmannen finns knappast i stadens arkiv. Jag kommer kanske inte själv att kräva att få ta del av gränsförslagen som utredningsmannen så klumpigt kopierade, men jag hoppas att någon tar sig an uppgiften.
Jag är lite förvånad över att inga medier intresserats sig för förvaltningscentralens "utredning över hur kommunindelningslagens förutsättningar uppfylls", som Myllyniemi plagierat i sin Sibboutredning. Redan rubriken borde intressera. I Hufvudstadsbladet kommenterade Heikki Harjula den 8 december 2006 plagiatet med att konstatera att "I beskrivande delar av utredningar är det inte ovanligt med lånade formuleringar". (Se "Heikki Harjula överslätade plagiatet. Den 23 mars 2008".) Redan rubriken på jur. licentiat Eila Ratasvuoris utredning antyder att "de lånade formuleringarna" inte bara finns i den "beskrivande delen" av Myllyniemis rapport.
Fallet Sibbo
Före julen besökte jag inrikesministeriet för att få tag på en kopia av Helsingfors förvaltningscentrals utredning "Selvitys kuntajakolain edellytysten täyttämisestä kuntajaotuksen muuttamisessa Helsingin kaupungin, Sipoon kunnan ja Vantaan kaupungin kesken" med kartbilagor. Utredningen, som sänts till inrikesministeriet den 18 oktober 2006, hade inte arkiverats eller registrerats på inrikesministeriet, men på ministeriet framhöll man att huvudansvaret för arkiveringen ligger hos avsändaren. För ett par dagar sedan besökte jag registraturen vid Helsingfors stadskontor. Här verkade man överraskade då utredningen inte kunde hittas i arkivet, men man noterade att förvaltningsdirektör Eila Ratasvuori säkert själv har "arkiverat" utredningen. Man gav mig förvaltningsdirektörens telefonnummer och namnet på hennes sekreterare.
Det är möjligt att det är helt lagligt med personliga "arkiv" på förvaltningscentralen. Huvudsaken är att medborgarnas lagliga rätt att ta del av offentliga dokument är tryggat. Jag kommer knappast att begära dokumentet av förvaltningsdirektören själv, eftersom jag redan via en mellanhand fått förvaltningsdirektörens utredning och lagt ut den på Internet. Egentligen var det kartbilagorna som jag var ute efter. Dem har jag inte sett, men jag antar att de är mera eller mindre identiska med de kartbilagor som ingår i Helsingfors utlåtande till länsstyrelsen och i Pekka Myllyniems utredning. I själva verket hoppades jag på att på köpet få tag på ytterligare kartor, som inrikesministeriet eller utredningsmannen fått från Helsingfors. Utredningsmannen har från detta håll bevisligen även fått kartor som inte ingår i Ratasvuoris utredning. Jag är övertygad om att kommunindelningsutredaren även fått kartor med förslag till ändring i kommunindelningen från Helsingfors stadskontor. Problemet är att jag inte vet avsändarens namn och inte kan kontakta honom eller henne personligen. Kartorna som sänts till utredningsmannen finns knappast i stadens arkiv. Jag kommer kanske inte själv att kräva att få ta del av gränsförslagen som utredningsmannen så klumpigt kopierade, men jag hoppas att någon tar sig an uppgiften.
Jag är lite förvånad över att inga medier intresserats sig för förvaltningscentralens "utredning över hur kommunindelningslagens förutsättningar uppfylls", som Myllyniemi plagierat i sin Sibboutredning. Redan rubriken borde intressera. I Hufvudstadsbladet kommenterade Heikki Harjula den 8 december 2006 plagiatet med att konstatera att "I beskrivande delar av utredningar är det inte ovanligt med lånade formuleringar". (Se "Heikki Harjula överslätade plagiatet. Den 23 mars 2008".) Redan rubriken på jur. licentiat Eila Ratasvuoris utredning antyder att "de lånade formuleringarna" inte bara finns i den "beskrivande delen" av Myllyniemis rapport.
Fallet Sibbo
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar