Proportionalitetsprincipen. Den 10 november 2007

I kommunindelningsutredare Pekka Myllyniemis rapport finns det sju kartor på samma kartbotten: Helsingfors förslag från den 21 juni 2006, "Ilaskivis förslag" från 1989, samt Myllyniemis fem alternativ VE 1, VE2, VE 3, VE 4a och VE 4b. Myllyniemis två seriösa förslag VE 1 oc VE 2 finns på samma karta, men kartan finns i två identiska exemplar i rapporten. Jag har tidigare påpekat att endast gränsförslaget i alternativen VE 1 och VE 2 tar fastighets- och bygränserna i beaktande. Jag har även argumenterat för att Myllyniemi, med undantag av havsgränsen, inte själv dragit gränserna. Syftet med att på samma karta presentera två olika förslag var kanske att ge inrikesministeriet alternativa förslag, varav endast det ena hade "särskilt vägande skäl", men förfarandet undergräver ytterligare trovärdigheten i utredningsmannens förslag och rapport.

Helsingfors, eller åtminstone Kai Kalima, torde ha varit särskilt mån om att Granö skulle ingå i utredningsmannens förslag. Myllyniemi var dock allt för lyhörd mot statsministern eller Helsingin Sanomats tolkning av statsministerns tal vid bostadsmässan med följden att Myllyniemi kapade av Granö från samtliga fem alternativ. Så länge Helsingfors inte redogör för sina planer för Granö finns det inga lagliga grunder att inkorporera ön, men Granö kunde ha ingått i utredningsmannens förslag utan att ytterligare försämra de juridiska förutsättningarna för förslaget. Granö ligger ju invid Helsingfors nuvarande gräns och skulle naturligt ha hängt ihop med utredningsmannens förslag. Med andra områden som ingick i Helsingfors förslag är det annorlunda. Irikesministeriet skriver i sin motförklaring följande:

Suhteellisuusperiaate tarkoittaa kunnan osaliitospäätöksissä sitä, että vastoin asianomaisen kunnan tahtoa kunnasta ei voida siirtää toiseen kuntaan suurempaa aluetta kuin kuntajakolain 3 §:ssä säädettyjen kuntajaon muutosten edellytysten täyttymisen näkökulmasta on tarpeen.

Om proportionalitetspribcipen i statrådets gränsbeslut och utredningsmannens förslag skriver inrikesministeriet följande:

Hallintolain 6 §:ssä säädetty suhteellisuusperiaate on päätöksessä otettu huomioon siten, että Helsinkiin on siirretty alueita vain sen verran, kun kuntajaon muutoksen taustalla olevat maankäytön, asumisen, liikenteen ja elinkeinojen kehittämiseen liittyvä tavoitteet edellyttävät. Siirretyn alueen ulottaminen pohjoisessa Sipoonkorpeen on perustunut siihen kuntajakoselvittäjän selvityksessä esitettyyn johtopäätökseen, että Sipoonkorven alueellinen rajaus voidaan sen merkittävät luontoarvot huomioon ottaen tehdä vasta alueen tulevan maankäytön suunnittelun yhteydessä.

Myllyniemi lyfter även fram proportionalitetsprincipen i sin rapport:

Kommunindelningsutredarens förslag beaktar proportionalitetsprincipen, som förutsätter att man inte ansluter ett större område än vad särskilt vägande förutsättningar kräver. Av denna anledning har utredaren i sitt förslag stannat för ett mindre område än vad Helsingfors stad har föreslagit.

Alla motiveringar för utredningsmannens förslag har Myllyniemis kopierat från Ratasvuoris utredning, som Helsingfors förvaltningscentral har levererat utredningsmannen. Förvaltningsdirektörens motiveringar med beskrivning av området handlar emellertid om det av Helsingfors föreslagna 5000 hektar stora området. Utgående från proportionalitetsprincipen har Myllyniemi lika väl valt att föreslå ett 3000 hektar stort område, som motsvarar det område som Helsingfors ursprungligen krävde, frånsett Granö. Eftersom Myllyniemi presenterar två seriösa, möjliga alternativ VE 1 och VE2, måste utredningsmannen skilt motivera varför det mindre alternativet inte är nog. Inannför det mindre området bor mindre än 5 % av Sibbos befolkning, så alternativet hade enligt kommunindelningslagen inte krävt "särskilt vägande skäl". Myllyniemi och inrikesministeriet tog dock risken och föreslog det större området som krävde särskilt vägande skäl i dubbel bemärkelse.

Innanför gränsen för utredningsmannens förslag VE 2 bor över 5 % av kommunens befolkning, varför förslaget till skillnad från alternativet VE 1 kräver att något av villkoren som defienineras i 3 § i kommunindelningslagen uppfylls med särskild vikt. Det räcker dock inte med att området som helhet uppfyller något villkor med särskild vikt. Enligt utredningsmannens egna ord (?) betyder proportionalitetsprincipen att man inte kan ansluta ett större område än vad särskilt vägande förutsättningar kräver. Vad jag kan förstå betyder detta att det även måste finnas särskilt vägande skäl att ansluta hela området VE 2 istället för bara det mindre området VE 1. Men Myllyniemi har inte speciellt övertygande argument för att ansluta det större området istället för det mindre. Jag återger argumenten i sin helhet:

Vaihtoehto 1 ei kuitenkaan pitkällä tähtäyksellä ole riittävä. Laajennusalueelle tulee Helsingin esityksen mukaan tulla noin 50 000 asukasta metron ja liityntälinjaston vaikutuspiiriin. Koska kuntajakoselvittäjän ehdotus ei ole yhtä laaja kuin Helsingin kaupunginvaltuuston päätöksen tarkoittama, on kuitenkin lähdettävä siitä, että koko alueelle Vantaa huomioon ottaen tulee voida suunnitella asunnot noin 40 000 asukkaalle sekä työpaikat noin 10 000 työntekijälle. Asukkaista vähintään 20 000 sijoittuisi nykyisen Lounais-Sipoon alueelle. Tällainen asukasmäärän lisäys on myös Sipoon yleiskaava 2025:ssä.

Asutuksen ja työpaikkojen on tukeuduttava tehokkaisiin joukkoliikenneyhteyksiin, joista metron laajentaminen Mellunkylästä Vantaan Länsimäkeen ja edelleen Itäsalmeen on toteuttamiskelpoisin ja taloudellisesti edullisin ja suhteellisin pienin rajakustannuksin toteutettava ratkaisu. Metroaseman vaikutuspiiriksi on oletettu 3-4 km:n matka metroasemalta.

Metroon tukeutuminen vaatisi Lounais-Sipoon alueelle kaksi metroasemaa, joista toinen ei välttämättä mahtuisi Vaihtoehto 1:n alueelle. Metron toteuttamisessa tarvitaan joka tapauksessa yhteistyötä Helsingin ja Vantaan kesken sekä valtiota osarahoittajana. Jos lisäksi tarvittaisiin erityisesti metrosta toteuttamisen vaatimaa yhteistyötä Sipoon kanssa, metron toteuttaminen saattaisi muodostua päätöksenteossa pitkäaikaiseksi ja monimutkaiseksi.

Näin tarkasteltuna Vaihtoehto 1:n mukainen alue ei ole riittävän suuri, vaan sitä on laajennettava itään.

Vaihtoehtoa 1 laajemmalle alueelle sijoittuu myös merkittävät luontoarvot tarjoava Sipoonkorven alue. Sen luontoarvot tarjoavat tärkeän ja luontevan lähtökohdan suunnittelulle. Sipoonkorven alueellinen rajaus voidaan tehdä kuitenkin vain alueen tulevan maankäytön suunnittelun yhteydessä. Helsingissä on pitkät perinteet sovittaa luontoarvot osaksi tiivistä kaupunkirakennetta.

Vaihtoehto 1:ssä on lisäksi se ongelmallinen piirre, että se huomioi vain hyvin rajoitetusti Helsingin maanomistuksia. Niitä kuuluu alueeseen lähinnä vain vaihtoehdon läntisissä osissa E18-tien kahta puolta. Landbon itäpuolella olevat laajat omistukset jäävät kokonaan ulkopuolelle.

Att Helsingfors markegendom öster om Landbo inte rymms med i alternativ VE 1 kan inte vara ett särskilt vägande skäl, emedan inrikesministeriet i sin motförklaring skriver följande:

Valtioneuvoston päätöstä ei vastoin valituskirjelmässä esitettyä ole miltään osin perusteltu Helsingin maanomistuksilla siirretyillä alueilla. Kunnan osaliitoksia ei vakiintuneen laintulkinta- ja hallintokäytännön mukaisesti ole tehty sillä perustella, että kunta, henkilö tai joku muu taho omistaa kiinteistöjä toisessa kunnassa.

Att två metrostationer "ei välttämättä mahtuisi Vaihtoehto 1:n alueelle" kan knappast vara ett särskilt vägande skäl, då den tänkta metrolinjen även förutsätter två metrostationer på områden i Vanda som enligt förslaget till generalplan för Vanda är definierade som grönområden. Att en eventuell fjärde metrostation vid en eventuell metrolinje eventuellt måste byggas i Sibbo kan inte vara ett särskilt vägande skäl. Den fjärde stationen är dessutom den station som senast skulle behöva stå färdig. Att "metron toteuttaminen saattaisi muodostua päätöksenteossa pitkäaikaiseksi ja monimutkaiseksi" ifall Helsingfors förutom med staten och Vanda även måste samarbeta med Sibbo, kan i ingen händelse betraktas som ett särskilt vägande skäl. Trovärdigheten i de ovanciterade motiveringarna ökar inte av att de huvudsakligen är kopierade ur Ratasvuoris utredning. Även påståendet om att "Sipoonkorven alueellinen rajaus voidaan tehdä kuitenkin vain alueen tulevan maankäytön suunnittelun yhteydessä" är direkt kopierat från förvaltningsdirektörens utredning. Till saken hör att Östra Nylands förbund redan har definierat gränserna för Storskogen.