Det är svårt att mygla. Den 8 november 2007

Fallet Sibbo visar att det är svårt att mygla. Då planerna måste hemlighållas kunde uppgifterna inte delegeras i tid. Resultatet är en iögonfallande oprofessionalism. Så väl Helsingfors gränsförslag från den 21 juni 2006 som utredningsman Pekka Myllyniemis förslag från den 30 november 2006 är ofattbart klantigt. En ironisk detalj är att gränsen i Helsingfors förslag följer fastighetsgränserna till havs men inte på land, medan gränsen i Myllyniemis förslag ungefärligen följer fastighetsgränserna på land, men inte till havs. En av många obesvarade frågor är hur gränslinjen i Myllyniemis förlag även på land hamnat på sidan om fastighetsgränserna, trots att avsikten uppenbarligen varit att ta fastighetsgränserna i beaktande.

Till inrikesministeriets motförklaring bifogades för första gången gränsförslaget utritat på grundkarta, där även fastighetsgränserna finns med. Att man inte tidigare använt grundkarta kan ha att göra med upphovsrätten, men det borde ha varit lätt att flytta gränslinjen från en grundkarta till en väg- eller adresskarta. Gränslinjer på digitala kartor görs ofta i vektorgrafik, som placeras ovanpå kartbilden i rastergrafik. Detta är även fallet då det gäller kartorna i den finska orginalversionen av Myllyniemis rapport. Till skillnad från kartbilden i rastergrafik behåller gränslinjerna i vektorgrafik sin skärpa då bilderna förstoras upp. Från kartbilagan som bifogats till inrikesministeriets prememoria går det även att ta bort kartbilden medan gränslinjerna lämnas kvar. (Se bilden ovan.)

Det är ofattbart att man på inrikesministeriet inte skulle ha klarat av att överföra en gränslinje från en grundkarta till en adresskarta utan att förvränga gränserna. Dessutom har man lyckats få gränslinjen för Ilaskivis förlag på rätt plats på samma kartbotten. Gränsförslaget måste därför i något skede ha kopierats av en amatör. Detta oprofessionella förfarande hade inte varit nödvändigt, ifall man inte hade haft någonting att dölja.