I gårdagens Helsingin Sanomat ingick en artikel med rubriken "Sipoonkorven erämaat säilyvät ulkoilureittien ulottumattomissa". I artikeln berättas det att planen för friluftsleder i Sibbo storskog ("pääkaupunkiseudun lähikorpi") nyligen blivit färdig. Lite sent är Helsingin Sanomat ute. Själv förmedlade jag nyheten på min blogg för nästan tre veckor sedan i inlägget "Plan för Sibbo storskog. Den 31 oktober 2007". Precis som i Sibbo kommuns publikation "Plan för friluftleder och naturinventering" och berättas det i Helsingin Sanomats artikel att Sibbo storskog är ett nästan 7200 hektar stort område av skog och odlingsmark ("lähes 7200 hehtaarin suuruinen metsien ja viljelysten muodostama kokonaisuus"). Här inkluderas alltså även avvgränsande åkermarker. Enligt Sibbos publikation omfattar den enhetliga skogsmarken i Sibbo storskog drygt 4600 hektar.
En satellitbild av det aktuella området finns uppe till vänster på bilden ovan. På bilden synns det att skogen fortsätter söder om Borgå botorväg. Helsingin Sanomat har i samband med artikeln publicerat en egen karta av Sibbo storskog. (Se kartan nera till vänster på bilden ovan.) Gränserna för Sibbo storskog har här dragits längs motorvägen precis som på kartan i Sibbo kommuns publikation, men den avgränsade odlingsmarken har man inte tagit med, fastän det planerats friluftleder även genom dessa områden. Dessutom har man exkluderat ett litet område kring Lanbo. Det förefaller som om man inte helhjärtat velat ställa sig bakom Sibbo kommuns avgränsning av Sibbo storskog, som sammanfaller med den definition som gjorts av Nylands förbund och arbetsgruppen II för Sibbo storskog. Ifrågavarande avgränsning synns på kartorna till höger på bilden ovan. Båda kartorna är kopierade från "Plan för friluftleder och naturinventering", eller egentligen "Sibbo storskog – naturinventering och nuvarande rekreationsanvändning".
Avgränsningen har betydelse för bevarandet av storskogen, men den kan även ha juridisk betydelse i sambband med Högsta förvaltningsdomstolens behandling av statsrådets gränsbeslut. Helsingfors har därför hela tiden hävdat att "Sibbo storskog kan avgränsas regionalt endast i samband med planeringen av den kommande markanvändningen i området." Myllyniemi har i sin rapport ord för ord kopierat detta påstående och upprepat det hela tre gånger i samma avsnitt. I sitt svar på Pertti Salolainens skriftliga spörsmål om Sibbo Storskog gav miljöminister Kimmo Tiilikainen den 2 oktober en lite annorlunda förklaring till att en avgränsning inte kan göras i detta skede genom att hävda att "Eftersom markanvändningslösningarna i Sibbo storskog, markförvärven i skyddssyfte samt det utredningsarbete som regeringsprogrammet förutsätter fortfarande pågår är det i detta skede ännu inte möjligt att ta ställning till det slutliga skyddet och avgränsningen för Sibbo storskog." Vad "det slutliga skyddet" beträffar har Tiilikainen kanske rätt, men angående avgränsningen är hans svar tvivelaktigt. (Se "Miljöministeriet beaktar. Den 16 november 2007".)
För att maximera den av Helsingfors ägda markens andel av området, tog kommunindelningsutredare Pekka Myllyniemi tog med tusen hektar mark norr om motorvägen i sitt förslag. (Se "Maximering. Den 4 november 2007".) Det är här som Helsingfors huvudsakligen äger sin av statsministern omtalde "nästan 1000 hektar färdiga tomtmark". Det finns dock knappast några särskilt vägande i 3 § i kommunindelningslagen definierade skäl för en inkorporering av ett friluftsområde. I planeringen av lederna för ödemarksvandring i Sibbo storskog har markägarna deltagit. Vid sidan av staten är Helsingfors stad den största markägaren i storskogen. Flera leder har även ritats in på mark som Helsingfors äger inom det område som enligt statsrådets beslut skall tillfalla Helsingfors.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar