Topelius och Sibbo. Den 12 augusti 2006

Sibbo har länge uppmärksammat Zacharias Topelius (1879-1898), som i knappt tjugo år bodde på Björkudden i sydvästra Sibbo. Man har namngett vägar, salar och skolor efter Topelius. Varje år arrangerar man den sk Topeliusveckan. Nu gör Helsingfors anspråk på den del av Sibbo där Björkudden ligger.

Det skall medges att Topelius, som var född i Nykarleby, torde ha valt att bosatt sig i Sibbo på grund av närheten till Helsingfors. Sibbo eller Östersundom var på 1800-talet dock ingen förort till huvudstaden. Topelius betonade mycket starkt hemmet, hembygden och fäderneslandet. Han säger i Boken om vårt land att vi bör ha medlidande med folk som saknar ett fädernesland:

Då är en människa såsom på vida havet: hon ser ingen strand, hon har ingen hamn, hon lever och dör som en främling på jorden.

"Finlands svenska befolkning" äger dock ett fädernesland:

Antingen jag på finskt språk kallar det Suomi, eller jag på svenskt språk kallar det Finland, är det dock alltid samma land. Alla dess söner och döttrar äro samma folk, vad språk de än tala.

Den finska territorialstaten, statsnationen och språkfreden bygger långt på den runebergsk-topelianska synen på nationen bestående av två språkgrupper. Eftersom finlandssvenskarna och finnarna utgör en nation, har det varit fritt fram för finskspråkiga att bosätta sig i traditionell svenskbyggd, inklusive Sibbo. Finlandssvenskarna har varit lojala och patriotiska medborgare och så vänskapligt inställda till det finska språket att svenskans ställning är hotad. Finlandssvenskarna har inte betraktats som en skild nation med regional autonomi eller en ursprungsbefolkning med rätt till land. Istället har samhällsfördraget och språkfreden utgått från den kommunala självstyrelsen. (Se Samhällskontrakt. Den 1 augusti 2006.)

Respekteras inte den kommunala självstyrelsen och finlandssvenskarnas rätt att inom den kommunala självstyrelsens ramar främja det svenska språkets fortbestånd, då har samhällskontraktet och språkfreden upphört att gälla. Då gäller inte längre doktrinen om två språk, men en nation. Då kan Finlands svenska befolkning i egenskap av ursprungsbefolkning göra anspråk på inte bara Sibbo skärgår, utan på hela huvudstadsregionen!

Första avsnittet i Boken om vårt land handlar om hemmet, det andra om fäderneslandet. Avsnittet om fäderneslandet inleds med ett salomonskt ordspråk, som är speciellt aktuellt i dessa onda tider:

Flytta icke de gamla råmärken, som dina fäder gjort hava.