Kommunminister Hannes Manninen ser enligt en intervju i dagens Hufvudstadsblad Sibbos planer på att inlösa helsingforsägd mark i Sibbo som en provokation. Han säger sig dock inte låta sig provoceras. Om Sibbos mottrdrag i konflikten är en provokation, så är det dock just för att den provocerar Manninen. Hela historien är ytterst pinsam för minister Manninen. Och bättre blir det inte av att han släppt ur sig absurda grodor så som påstående at "Vanliga Helingforsbor ska ha rätt att bo i egnahemshus utan att byta kommun." (Hur är det förresten med dem som redan bor i ett egnahemshus i sydvästra Sibbo?) Den stackars Manninen står knappast personligen bakom den av Vanhanen ledda Centerns nya city-look politik. (Se City-Centern. Den 3 augusti 2006.) Manninen skulle säkert backa, om det för honom - och för statsminister Vanhanen - bara fanns en väg ut med äran i behåll.
Istället för att provocera centerministrarna borde man i Sibbo kanske vara diplomatiska nog att finna en väg ut där alla - inte bara Sibboledningen - kan rädda sina ansikten.
I gratistidningen Uutislehti 100 finns idag en karta över det område i sydvästra Sibbo som Helsingfors stad har ansökt om att få annektera. Kartan ger det felaktiga intrycket att Sibbo skärgårds centralort Simsalö ligger utanför det område som Helsingfors vill inkorporera. I själva verket är det faktum att man dragit gränsen så att Simsalö just skulle hamna på Helsingfors sida av gränsen det som är mest upprörande i Helsingfors planer. Antingen har Helsingfors ritat gränsen i total okunskap om förhållandena i Sibbo eller så förhåller man sig brutalt likgiltigt till skärgårdsbornas livsvillkor, vilket jag redan konstaterat i ett tidigare blogginlägg. Alternativt är Helsingfors territoriella anspråk en ren provokation. Åtminstone har den provocerat Sibbo till motdrag, vilka staden och statsrådet egentligen borde vara nöjda över.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar