Ideologiska vanföreställningar. Den 20 januari 2007

Det har den senaste tiden diskuterats huruvida Helsingfors är en metropol eller inte. Jag har hävdat att Helsingfors inte är en metropol, men egentligen borde jag väl som filosof avfärda frågan med att konstatera att det hela är en definitionsfråga. Om man så vill kan man även kalla Åbo och Tammerfors metropoler, fastän det vore helt meningslöst. Helsingfors stad hävdar dock att Helsingfors är Finlands enda metropol och Helsingfors metropolområde Finlands enda metropolområde. Det är klart att marknadsföringen av Helsingfors som en metropool har ett politiskt syfte.

På engelska syftar man med metropolitan area ofta på en storstad med omgivande dotterstäder. Ett metropolitan area förutsätter inte nödvändigtvis en metropol i en exklusiv bemärkelse. Huvudstadsregionen med moderstaden Helsingfors och förstäderna Esbo, Grankulla och Vanda torde väl uppfylla kriterierna på ett metropolitan area. Lustigt nog så är det de administartiva gränserna mellan städerna i huvudstadsregionen som ger anledning att tala om ett "metropolområde". Tidningarna Helsingin Uutiset och Vantaan Sanomat har den senaste tiden publicerat "regionala" nyheter under rubriken "Metropoli". (Se bilden ovan.) Metropoli är här alltså att betrakta som en förkortning av eller en synonym till metropolialue. Man kan fråga sig varför inte rubriken "Seutu" längre duger.

Idén med benämningarna metropol och metropolområde, eller motsvarande finska benämningar, är dels att få invånarna i "metropolområdet" att identifiera sig med moderstaden Helsingfors, dels att lyfta fram Helsingfors inflytande och ekonomiska betydelse för Helsingforsregionen och hela Finland. Ett av de bakomliggande syftena med benämningen metropolen är att göra Helsingfors stads ekonomi till en "nationell" fråga. Speciellt anmärkningsvärt är att man lyckats koppla samman "metropolens" utveckling med annekteringen av sydvästra Sibbo och därtill ge metropolprojektet en språkideologisk dimension.
Under de senaste månaderna har Helsingin Uutiset/ Vantaan Sanomat okritiskt förmedlat det budskap som Samlingspartiet i Helsingfors har levererat redaktionen. Helsingin Uutiset var i februari i fjol värd då Samlingspartiets fullmäktigegrupp samlades för att diskutera samarbetet mellan huvudstadsregionens städer.

Även samarbetet mellan lokalpolitikerna och lokaltidningrana behandlades. Det konstaterades, enligt partitidningen Elävä Helsinki 1/2006, att "Tiivis ja luottamukseen perustuva yhteydenpito on ... molempien osapuolten intresseissä." Ur Helsingin Uutisets ledarartiklar har det inte bara framgått att Samlingspartiet i Helsingfors stöder en sammangång av Huvudstadsregionens städer och en annektering av sydvästra Sibbo. Det har även synts att ordföranden för Samlingspartiet i Helsingfors är en före detta ordförande för Suomalaisuuden Liitto, vars uttalade målsättning är att göra Finland till ett enspråkigt finskt land.

Det är överraskande att Samlingspartiet har godkänt Helsingforsdistriktets nya fennomanska framtoning. Ben Zyskowicz och Jan Vapaavuori är ju båda uppvuxna i mera eller mindre tvåspråkiga hem och i styrelsen för Samlingspartiets Helsingforsdistrikt, där Martti Häikiö är ordförande, är även Mikael Sandbacka medlem. Och man skulle ha trott att fullmäktigeledamot Harry Bogomoloff fortfarande skulle ha ett visst inflytande på Samlingspartiet i Helsingfors. En förklaring till toleransen gentemot den senaste tidens språkhets är att de fennomanska idéerna och ideologiska vanföreställningarna tjänar ekonomiska syften.

Överraskande är det även att man lyckats få Centern i Helsingfors, eller åtminstone Mari Kiviniemi, att svälja den fennomanska idén om en "språkmur" som förhindrat "metropolens" utvidgning. Kanske har österbottningen Kiviniemi felaktigt fått för sig att Helsingin Uutiset eller stadens samlingspartistiska ledning i Sibbofrågan representerar en traditionell helsingforsisk inriktning. Den 1 december, dagen efter publiceringen av Myllyniemis rapport, publicerade Centerns Helsingforsdistrikt ett uttalande där man säger att "Alueliitos on hyvä alku määrätietoiselle metropoliajattelulle." Det är för övrigt anmärkningsvärt att Centern i Helsingfors i sitt uttalande även indirekt uppmanar stadsrådet att inte följa lagen, genom att hävda att "Näin tärkeän ja historiallisenkin ratkaisun kohdalla ei pidä tuijottaa kuntalain prosentteja." 

Helsingin Uutiset fortsätter i gårdagens tidning sitt propagerande för en annektering. Intressant nog klagar ledarskribenten inte på stadens ansträngda ekonomi, som förorsakat spänningar mellan Helsingfors och staten. (Se Vapenvilan mellan Helsingfors och staten. Den 17 januari 2007.) Tvärtom hävdas det att det går bra för Helsingfors. Rubriken är "Hyvin menee, mutta menköön". Rubriken antyder att det är problematiskt att medge att det ser ut att gå ekonomiskt bra för staden. Stadens ansträngda ekonomi torde ha varit det centrala argument med vilket man fått centerministrarna att stöda Helsingfors expansionsplaner. Helsingin Uutiset har tidigare delat ut judaskyssar. Nu medger man att annekteringen av Sibbo handlar om Helsingfors stads ekonomiska intresse, som man försöker göra till en nationell angelägenhet, fastän det i själva verket går bra för staden:

Helsingillä menee hyvin! Mutta niin sillä pitääkin mennä, jos Suomi haluaa turvata tulevaisuutensa. Jotta Helsingillä olisi myös jatkossa mahdollisuus turvata kehityksensä – ja turvata osaltaan myös Suomen kehitystä –, laajentuminen Sipooseen on välttämätöntä.