"Sibbo måste ta ställning till gränsflytt före folket får rösta" och "Prislappen för sydvästra Sibbo får vänta" är rubrikerna för två artiklar i dagens Borgåblad. Det är ändå Hufvudstadsbladet som idag levererar de mest intressanta texterna om fallet Sibbo, som egentligen handlar minst lika mycket om Helsingfors som om Sibbo. Ledarartikeln med rubriken "Metropolen måste förtätas" finns även på webben. Därtill ingår ett helt uppslag med en intrvju med Peter Acche, som är professor i metropolplanering, och Mari Vaatovaara, som är professor i stadsgeografi. Därtill ingår ytterligare ett par kommenterande texter med rubrikerna "Då Sibbo blev parasit" och "Nurmijärvi och metropolen". (Artilkarna kan avgiftfritt läsas i e-tidningen.)
När musikalen Hype gick på Svenska Teatern 1994 var det inte många som hade hört benämningen hype förut. På debattsidorna diskuterades olika betydelser av ordet hype på engelska. En av orsaken till framgången med Hype var just att Wille Wilenius med sina tidigare ej skådade marknadsföringsmetoder lyckades hajpa upp musikalen och göra Hype till en hype eller hajp. I min vinterrock har jag ännu en reflexbricka som gör reklam för Aktias Hype Card. Några år efter musikalen Hype hade hype blivit ett vedertaget begrepp, speciellt i ekonomiska tidskrifter. Betydelsen hype kom dock att ha en huvudsakligen negativ innebörd. Hype står för någonting av medierna uppblåst, endast för tillfället starkt eftertraktat. En hajp är en bubbla, som för eller senare spricker. I politiska sammanhang kan det ibland lika väl räcka med att hajpa upp en idé eller ett förslag inför val eller avgörande beslut.
Fastän dagens Hbl skriver om "metropolen" Helsingfors, bidrar tidningen inte till att ställa några uppskruvade förväntningar på Helsingfors som Östersjöområdets ledande metropol. Tvärtom låter tidningen förstå att Helsingfors inte kommer att bli en metropol förrän om hundra år. Tidningen skriver att "Sibbostriden är en naturlig följd av hypen kring Helsingfors som Finlands enda metropol." Speciellt kritiseras Centerns metropolpolitik. Med statsminister Matti Vanhanens syn på samhällsplanering bygger man ingen metropol. Istället skapas problem med en utspridd samhällstruktur.
Naturligtvis har man inte lancerat idén om Helsingfors metropolområde eller Helsingfors som metropol bara för att Helsingfors skall kunna expandera österut, men i fallet Sibbo har man ridit på metropolvågen och medvetet marknadsfört den. I sin rapport "Kommundelssammanslagning mellan Sibbo kommun, Vanda stad och Helsingfors stad" upprepar Pekka Myllyniemi ordet metropolområde sexton gånger. I Sverige används benämningen överhuvudtaget inte. Metroplidén är en övergående modefluga, men tyvärr hinner trenden knappast avta innan statsrådet gör sitt beslut i Sibbofrågan. Det lönar sig ändå att säga högt ut att kejsaren inte har några kläder och göra narr av de mest löjeväckande överdrifterna så som förslaget om en metropolminister. Det bör uppfattas som coolt att inte drivas med av metropolentusiasmen.
En analys av hur metropolidén slog igenom kan även vara ett botemedel mot metropolfebern. Jag har inte bedrivit någon idéhistorisk eller samtidshistorisk forskning i ämnet, men vissa fakta kan man alltid plocka fram. Fria spekulationer om motiven bakom metropolidén och lanserandet av begreppet metropolområde har jag gjort i blogginläggen Megalomani? Den 30 augusti 2006, Metropolområdet - ett förbrukat begrepp. Den 10 november 2006 och Nationellt mindervärdeskomplex bakom metropolvisioner. Den 15 december 2006.
Visst talades det försiktigt om ett metropolområde och huvudstadsregionen som en metropol redan 2001, men genombrotet för metropolidén kom med OECD:s rapport "Territorial Review of Helsinki", som var den första i ordningen av studier i "metropolitan regions". I sin rapport upprepar Myllyniemi OECD:s definition på Helsingfors metropolområde: "Metropolområdet omfattar de fyra landskapen Nyland, Östra Nyland, Tavastland och Päijänne-Tavastland." Begreppet metropol används överhuvudtaget inte i rapporten om the Greater Helsinki Reagion, men den finska förkorningen av OECD:s rapport fick titeln "Helsingin metropolikatsaus". Idén om Helsingfors som en metropol är ett önsketänkande som torde bygga på ett missförstånd.
När musikalen Hype gick på Svenska Teatern 1994 var det inte många som hade hört benämningen hype förut. På debattsidorna diskuterades olika betydelser av ordet hype på engelska. En av orsaken till framgången med Hype var just att Wille Wilenius med sina tidigare ej skådade marknadsföringsmetoder lyckades hajpa upp musikalen och göra Hype till en hype eller hajp. I min vinterrock har jag ännu en reflexbricka som gör reklam för Aktias Hype Card. Några år efter musikalen Hype hade hype blivit ett vedertaget begrepp, speciellt i ekonomiska tidskrifter. Betydelsen hype kom dock att ha en huvudsakligen negativ innebörd. Hype står för någonting av medierna uppblåst, endast för tillfället starkt eftertraktat. En hajp är en bubbla, som för eller senare spricker. I politiska sammanhang kan det ibland lika väl räcka med att hajpa upp en idé eller ett förslag inför val eller avgörande beslut.
Fastän dagens Hbl skriver om "metropolen" Helsingfors, bidrar tidningen inte till att ställa några uppskruvade förväntningar på Helsingfors som Östersjöområdets ledande metropol. Tvärtom låter tidningen förstå att Helsingfors inte kommer att bli en metropol förrän om hundra år. Tidningen skriver att "Sibbostriden är en naturlig följd av hypen kring Helsingfors som Finlands enda metropol." Speciellt kritiseras Centerns metropolpolitik. Med statsminister Matti Vanhanens syn på samhällsplanering bygger man ingen metropol. Istället skapas problem med en utspridd samhällstruktur.
Naturligtvis har man inte lancerat idén om Helsingfors metropolområde eller Helsingfors som metropol bara för att Helsingfors skall kunna expandera österut, men i fallet Sibbo har man ridit på metropolvågen och medvetet marknadsfört den. I sin rapport "Kommundelssammanslagning mellan Sibbo kommun, Vanda stad och Helsingfors stad" upprepar Pekka Myllyniemi ordet metropolområde sexton gånger. I Sverige används benämningen överhuvudtaget inte. Metroplidén är en övergående modefluga, men tyvärr hinner trenden knappast avta innan statsrådet gör sitt beslut i Sibbofrågan. Det lönar sig ändå att säga högt ut att kejsaren inte har några kläder och göra narr av de mest löjeväckande överdrifterna så som förslaget om en metropolminister. Det bör uppfattas som coolt att inte drivas med av metropolentusiasmen.
En analys av hur metropolidén slog igenom kan även vara ett botemedel mot metropolfebern. Jag har inte bedrivit någon idéhistorisk eller samtidshistorisk forskning i ämnet, men vissa fakta kan man alltid plocka fram. Fria spekulationer om motiven bakom metropolidén och lanserandet av begreppet metropolområde har jag gjort i blogginläggen Megalomani? Den 30 augusti 2006, Metropolområdet - ett förbrukat begrepp. Den 10 november 2006 och Nationellt mindervärdeskomplex bakom metropolvisioner. Den 15 december 2006.
Visst talades det försiktigt om ett metropolområde och huvudstadsregionen som en metropol redan 2001, men genombrotet för metropolidén kom med OECD:s rapport "Territorial Review of Helsinki", som var den första i ordningen av studier i "metropolitan regions". I sin rapport upprepar Myllyniemi OECD:s definition på Helsingfors metropolområde: "Metropolområdet omfattar de fyra landskapen Nyland, Östra Nyland, Tavastland och Päijänne-Tavastland." Begreppet metropol används överhuvudtaget inte i rapporten om the Greater Helsinki Reagion, men den finska förkorningen av OECD:s rapport fick titeln "Helsingin metropolikatsaus". Idén om Helsingfors som en metropol är ett önsketänkande som torde bygga på ett missförstånd.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar